Tankar i sjukstugan

Att bli förälder är en omställning.

Första barnet vände upp och ned på hela livet som man kände till det. Jag kommer ihåg hösten då vi gick från 2 till 3 barn. Det tog ett tag att se att 2 händer räckte till 3, att man klarade påklädning och utflykter...
det tog ett tag innan man kände att det funkade....att utmaningarna blev vardag.

Att bli ensam förälder är också en omställning.

Under de månader som gått har vi hittat vår rytm, det börjar finnas en självklarhet i hur dagarna ser ut, hur vårt liv tillsammans fungerar.
"Det finns det lilla röda huset och så finns det lägenheten, i lägenheten bor mamman och barnen, där finns det regler" sa Vilgot på dagis.

Men även om vardagen har fått flyt möts man hela tiden av situationer man förut vetat hur man skulle hantera där man nu ställs helt utan redskap. Som att vara sjuk, med 4 sjuka barn. Hur gör man för att räcka till och hur gör man så att man mitt i alla måsten också finner vilan att själv bli frisk...i sanning en utmaning.

Funderar lite på det och inser att det kommer en tid då det som nu känns som utmaningar kommer att bli vardag.

Det känns som en stor tanke.

Världens finaste ungar, världens finaste ansvar.