Jag har en teori och den kommer troligen att ge mig ett pris en dag, en teori om "riktiga" datakillar och hur man känner igen dom, en teori som lite kullkastar allt jag egentligen någonsin tyckt mig veta.
Jag tänker tillbaka på min barndom och alla de tecken jag hade på att min pappa var framgångsrik, han pratade ofta om sin utbildning, sina kurser i statistik, även om han inte pluggat så mycket som vi kom att göra som kom efter honom kände vi nog att utbildning det var viktigt.
Alla skjortor jag strukit åt honom genom åren bidrog också, vita, snygga, nästan lysande skjortor, snygga kostymer garderoben full till det, slipsen som det naturliga varje dag.
Till det kom alla tillbehören av en framgångsrik affärsman, det var den i nutida mått mätt löjligt överdimentionerade mobiltelefonen, som jag trodde hette biltelefonen eftersom den satt fast i bilen, det var de snygga portföljerna och planeringskalendrarna, det lilla guldiga rotarymärket och den blingade snygga "one of a kind" bilen.
Insikten jag har nu är att jag kan kasta dessa mätinstrument över bord, gift med en "datakille" som jag är.
En "riktig" datakille känns inte igen på hans eventuella utbildning gällande ämnet datorer, snarare tvärt om, det kan vara en merit att ha hoppat av utbildningen för att istället jobba på det universitet där det var tänkt att man skulle studera.
Ganska säker kan man vara på att en datakille har sin egen stil och att ingen dresscode i världen kan ändra på den, kompetensen sitter inte i den välstrukna skjortan eller byxorna med pressveck, även om det kan vara en datakilles favoritkläsel i vissa fall....oftast inte.....
En riktig datakille kan man tro skulle kännas igen på mängden blingad teknisk utrustning han bär med sig, men åter kan detta vara en återvändsgränd, han kan lika gärna vara intresserad av "veteranbilar" förlåt....datorer och ha ett helt gårdshus fullt med gamla vaxar och liknande, för att kvalificera sig, det är nog nästan så att en vax väger lite tyngre inte bara i verkliga livet utan an även gällande hur pass "datakille" man är.
Detta leder oss fram till att jag i natt drömde att min make skulle iväg på sin jobbintervjuv idag iklädd bara vita linnebyxor HELT utan tröja (eftersom han i drömmen tyckte det var sommar och varmt).
Jag pustade ut när jag vaknade av att sagda make/datakille böjde sig ned och pussade mig hejdå när han gick till jobbet och sagda jobbintervju, han hade snygga byxor på sig, snygga byxor med tusen fickor för allt mini-data-bling och meckar mojänger...blicken förflyttade sig uppåt och landade på en helt vanlig svart t-shirt....som var något krympt i tvätten.
-Är du säker på att du ska ha t-shirt? (i garderoben hänger flera skjortor nämligen, dinosauriefossil egentligen, minner om en ganska påtvingad tid i den mer mainstreama It-miljön)
-Typ slöjdläraren de intervjuade samtidigt som mig på jobbet hade kostym och slips,-Jag tänkte inte göra mig till! Om det är mig dom vill ha så är det mig dom vill ha, med t-shirt och allt.Jag menar vad svarar man på det, det är ju klokt ju :)
Sålunda gick Jonas iväg i morse med t-shirt och med en brunturkos stickad munkjacka hängandes över axelbandet till den blå ryggsäcken med Luleå tekniska universitet tryckt i vitt på ena fickan.
Per definition en riktig datakille.
Jag älskar dig Jonas
