Stekpåsen, nygammal bekant.

För så där tio år och en evighet sedan brukade jag ibland använda stekpåsar när jag lagade fisk och kött i ugnen. Liksom en hel del annat som jag lade av mig för tio år sedan föll stekpåskonceptet i glömska. Det återupptäcktes i samband med att det började trilla in heltidslöner i huset och jag kände mig lite extra spendersam för någon månad sedan då jag handlade mat. Föll sedan åter i glömska i påslådan direkt dom kom hem och kom till användning först igår...endast tack vare barnens magsjuka.

Jag skulle laga kyckling "helt utan" kryddor för att skona små ledsna magar. Efter en lunch bestående av kok Lönneberga skinka, pulvermos *rysa*, kokta morötter och majs kändes det rätt plågsamt med en middag på kokt ris och kyckling utan ens sås till.
Jag funderade och vred min lilla hjärna hit och dit hur jag skulle göra men så sa det pling och jag kom ihåg påsarna.

Ned i påsen åkte: morotsstavar, zucchinistavar, slantar av palsternacka och några bitar med purjolök. Jag lade i kycklingbitarna och hällde på en liten nypa herbes de provence, lite olja och pressade över lite citron. In i ugnen i 30 minuter på 200 grader.

Ord kan inte beskriva hur fruktansvärt gott det var. Bara smaken på grönsakerna var sanslös och buljongen kunde man ha druckit ur glas.

Stekpåsarna är tillbaka i mitt liv och det för att stanna!