Kolmårdens fantastiska julspel.

Jag minns min barndoms julspel....
Vilken perfekt inledning på en berättelse.... om man är 76 år gammal...men så är det.

Jag minns det horribla året då körledaren för solstrålarna i Vallentuna kyrka skulle ha mig till att sjunga upp som Maria.
Det fanns nog få saker i livet, än mer i körlivet som lockade mer än att få sitta längst fram i kyrkan i det vackra, blå, sidenglänsande tyget med en lindad docka i famnen och sjunga;

Josef käre Josef min vill du sköta sonen min
Gud ska rikligt löna dig i himmelrik.

Jag har tänkt det nu som vuxen att det är det någonting nästan sjukt opedagogist i att sätta körens förmodligen yngsta tjej längst fram i Vallentuna gamla stenkyrka och ställa sig längst ned och vråla "Sjung så jag hör"
Jag vågade inte....jag minns det än idag, jag fick tårar i ögonen men jag vågade inte sjunga så där bara rakt på, sången jag inte kunde som stod där på pappret framför mig.
Den paranta damen längst ned i kyrkan envisades och med tårarna rinnande sa jag att jag inte kunde se vad det stod på pappret.

Jag blev inte Maria, jag fick vara herdebarn i orange tunika och bruna strumbyxor.
Jag behöver kanske inte säga att det var bland det värsta jag råkade ut för på den tiden i alla fall i körtraumatisk väg räknat.

Det är därför en stilla frid att se det underbara, fullkomligt underbara julspel som kolmårdens och kvarsebo församlingar sätter upp på Kolmårdens djurpark varje år. Det är en oerhört vacker berättelse som är så mycket mer än berättelsen om Jesu födelse.
Jag blir så starkt berörd, det är inte långt till tårarna när barnen sjunger sångerna om eländet i världen och om den utsträckta hand som är Jesus hand.

Jag tycker det är otroligt med ett julspel med så starkt budskap som det här ändå har. Då glömmer man blå sidentyger och minns det som är viktigare; budskapet om kärleken som vill förändra världen.