Det där med att hitta vägarna runt

-Jag äter inte falukorv längre, hörs det plötsligt en dag när middagen ska serveras....

I vanliga fall skulle man svara "ge dig nu....det gör du visst" eller som när jag var liten "du äter det som serveras"...det skulle ha räckt...

Men...med de små som är på spektrat får man hitta andra vägar.....förhandlingens goda konst eller bara flyga tvärs över problemet med lite humor eller kreativitet....för en låsning är en låsning, helt oförhandlingsbart, middagar passerar med bara pasta på tallriken, punkt, slut.....så är det...om man inte hittar en väg runt eller över...

Det går några dagar och med en frys full av korv är det dags för korv till middag igen...

-Vad blir det för mat??!! Misstänksamt sänkta ögonbryn gör entré i köket...

-Pasta och streck-korv....så där i förbigående bara

-Streck-korv?? Vad är det?

-Korv som är som långa streck....

misstänksamt ihopknipen mun lutar sig fram emot stekpannan....

-De är inte väldigt långa....

-Nej...kanske inte...

-Kanske 5 centimeter....den där är BARA en centimeter....

-Oj...ja det är verkligen inga långa streck...mer som lilla "i" när man skulle kunna tänka sig ett helt "l"

-Hmmm....

Tallriken fylls snabbt av streck-korv och middagen försvinner med faslig fart från tallriken och ned i magen.

Tänker ibland att till och med de jätteenkla sakerna kräver det där lilla extra...

man vänjer sig vid en vardag där man alltid är beredd på det helt otänkta.

 Som en scout "alltid redo"

att hitta vägarna man inte ens visste fanns,

runt problemen man aldrig hade kunnat föreställa sig skulle dyka upp.