I minnenas virvlar skymtar hon förbi...

Vi pussar varandra godnatt och när vi gör det far tanken
"tänk om det är sista gången" genom mitt huvud...

I morgon åker han till Luleå....med flyg.

Det är farligare i trafiken, det vet jag! Ändå finns ett litet nyp av rädsla i mig varje gång......
"tänk om det händer honom någonting"

Men just idag, sent på natten, i gränsen mellan vakenhet och sömn....flyter tanken ihop med en minnesbild från det förflutna.....
"Känslan av heltäckningsmatta mellan mina fingrar"

.....och när jag nästan ska somna ser jag henne.....
Liten, tofsar i mörkt hår, sitter i skräddarben i allrummet och sjunger i sin ensamhet....den sorgligaste sången hon vet
"pappa, kom hem, för vi längtar efter dig....kom innan sommarn är slut....lilla pappa...."
Tårarna rinner utför hennes kinder och ett litet hjärta värker......

Det är nog hon som viskar till mig att plan kan störta, att den som åker inte alls kommer hem snart....
Liten hand vinkar hejdå i sovrumsfönster, ramsar högt
"See you tomorrow, bye bye" medan hjärnan kämpar med språkbarriären efter ett annat ord än tomorrow, efter ett ord för sanningen.

Innan jag somnar för natten kramar jag, kärleksfullt leende, om minnet av henne, som jag skulle ha kramat en av mina elever och konstaterar att det var tur att jag själv kunde bli den vuxne som kunde trösta henne....