Simelise

Näst sista dagen i Nävekvarn, sitter lite med gråten i halsen fast man borde vara van, man blir kanske aldrig det.
Igår hade vi kalas 5-6:an och jag.

Som dom lurade mig, kom in i klassrummet och alla sitter och läser, tyst var det. Vilka europaintresserade barn tänkte jag glatt och berömde dem

-Oj vad ni är duktiga, redan igång och läser, det är mer ordning på er än vad det är på mig tror jag *smile*, Ja då ska vi jobba med våra länder idag hade jag tänkt...."

"Nej det ska vi INTE!" säger en pojke och så bryter kalaset ut.

Upp på borden åker muggar och dricka och muffins och kokosbollar som de bakat själva och tagit med.
Alla hade gjort jättefina kort och julprydnader med hälsningar till mig,
många med en fågel på...man är ju inte "fröken fågel" för intet :)

Kram och fikakalas i en hel lektion.
Det är lite mer än fröken klarar, hur ska man bara lämna det och gå vidare, dessa fina, goa ungar.