När du dör mamma då vet jag vad jag ska skriva på din gravsten, sa den äldsta dottern en gång, jag ska skriva:"Här vilar min mamma, jag älskar dig!... men du var lite ängslig".
Och mamman är lite ängslig, det är hon...
-Nej ni får inte göra "bus eller godis" på gatan. Jag känner, med få undantag, ingen på vår gata, ni får ringa på våran dörr, det går bra!
så har jag alltid sagt och så har det alltid varit.....även om vi efter några år på gatan har lärt känna de flesta, i alla fall så som man känner grannar på en gata.
Bus och Godis, det gör man vid sin egen trygga blåa dörr.
.....till igår....då strålande lycklig dotter kommer in, efter lek ute, med av oss ej inköpt kexchoklad i handen.....
"jag gjorde bus eller godis hos grannen"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar