Kylan biter i de röda fingrarna då mamman drar fönsterskrapan över ruta efter ruta.
Hon står där utomhus, mitt upp i blomrabatten med rödbitna händer och medan det skummiga smutsvattnet forsar ned över fingrarna så ler hon...
...hon ler, för att även om det är kallt med vatten på händerna en novemberdag i Krokek så minns hon
första gången hon skrubbade in såpavatten på en ruta i Luleå
och det slutade med att hon fick ta fram
en is-skrapa.
Ibland längtar mamman tillbaka till det kända som var Norrbotten,
det här är inte en sådan dag
*smile*
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar