Jag lyssnar på en Auto Tune version av Carl Sagan, jag lyssnar om och om och om igen på det härligt poetiska språket och de överhuvudtaget underbara engelska orden
och det slår mig
Hur avskalad var inte min uppväxt från naturvetenskapliga koncept.
Kan inte minnas en enda utmanande eller provocerande lektion under hela min skoltid.
Inte en intressant tänkt tanke om någonting alls på temat.
Alma sitter vid skärmen och ber mig berätta vad han "sjunger" och jag översätter,
Alma som i morse undrade varför man aldrig rest längst bort i rymden och som sa att hon kanske inte vill bli astronaut om hon måste vara borta så länge från sin familj. Fast hon var helt övertygad när jag sa att vi har inte uppfunnit raketer som kan fara så långt bort än
-inte än näh!
Det är kanske min "midlife crisis"
Känslan av allt jag inte hunnit förstå, inte hunnit lära mig, inte hunnit tänka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar