Minnet av den första tiden.

Barnen har saknat mamman, fortfarande sjuka är de små liven, men idag åkte mamman iväg till jobbet och lämnade över stafettpinnen till pappan.

Väl hemma igen klamrar de sig fast vid mamman som först varit där dygnet runt i en vecka och så sedan plötsligt försvann en hel dag.

Vilgot drar och sliter i tröjan.

-Vad gör du vännen.
-Tänkte jag skulle dricka bara lite mjölk!
-Men lilla vännen, den mjölken är slut för länge sedan, fast du, kramarna finns kvar!
Han tänker en stund, det ser jag, sen säger han
-Kanske om du dricker lite vatten?