Jag har just fått en påse godis i bokform.Jag läser Theodor Kallifatides "Vänner och älskare". Boken är som en ljuv smekning av ord som rinner över tungan ned i magen och lindar sig mjuk kring ens inre bara för att formligen explodera i både sinne och själ.
Jag har läst 70 sidor och känner mig helt överjordisk bara jag håller i boken. Den är nästan magisk i sin förmåga att gripa läsaren samtidigt som den knuffar fart på tankegångar som leder långt bort från bokens berättelse.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar