Avslutningen....

Nu är terminen slut och det är dags att söka sig mot nya utmaningar.

Avslutningen på Mosstorp var enorm, till att börja med var själva ceremonierna seriöst avancerade och fina. Duktiga elever som uppträdde, ett tal av Karolina som var kanske det första riktigt bra tal jag hört i mitt liv och så de där små tårarna i ögonen när mina elever i nian tågade fram för betyg och stipendier och annat.
Emma suckade mer än en gång åt mig *smile*

Vi gick till klassrummet sen och då grät jag floder istället :)

Vattenfast mascara är väldigt bra men den hjälper inte mot en röst som helt försvinner av tårar och allmän "rördhet" :)
Hittade inga ord och alla tjejerna grät också. Fick...eller stal massor av kramar och det var en väldigt känsloladdad stund.

Mina gulliga super söta elever hade gjort en jättefin tröja åt mig som alla hade skrivit på. "Men helt seriöst" är ngt jag tydligen säger lite mer ofta än jag trodde *skratta*

Man kan ju undra hur tröjan redan blivit så skrynklig men det beror på att en liten armé av barn väckte mig efter 3 timmars sömn och att jag då visade den för Jonas och sedan somnade med den :)

Fick en ängel av Karoline, det betydde otroligt mycket.

Bea höll världens finaste tal till mig. Det är förövrigt det finaste talet jag har hört i mitt liv, men det visste jag inte när jag lyssnade på Karolina *smile*

Efteråt firades jag av utan mitt arbetslag och sedan åt vi smörgåstårta i matsalen och jag fick blommor av rektorn som man brukar få, en riktigt fin uppsättning och hon sa fina saker också. Hon är riktigt go hon.

Vi åkte på Liseberg på kvällen men jag hade inte tänkt följa med pga mitt knä så kameran låg hemma och alla bilder togs med blixtlös mobilkamera.

Åkte Balder, det var asroligt! Snacka adrenalin! Som en förlossning fast utan smärtan *heh*

Åt enormt god mat också med jättetrevliga kollegor, på Hamnkrogen. Det var verkligen mycket roligt och mysigt....dyrt också men en gång om året får man unna sig...

eller två gånger när jag tänker på det *smile*

Pratade med tjejerna på bussen hela vägen hem tror jag, mer hejdå och sedan lyckades jag ta mig hem fast klockan var mitt i natten och jag var rätt ordentligt trött.

Var på jobbet och städade ur idag, i morgon ska jag lämna över till Kamilla, på måndag lämna lite papper på expeditionen sen är det klart på Mosstorp.

Livet testar mig lite extra genom att låta det trilla in små mail om "tjänsten har blivit tillsatt".


Min största fasa är nog att springvikariera med 4 barn...kan se det framför mig, 7.30 ringer telefonen...""kan du vara här om 30 minuter" kasta på barn kläder, trycka i frukost, springa till bilen, köra till ett dagis som för 15 minuter sedan inte visste att barnen skulle komma *stressa stressa*

Finn Zetterholm har skrivit en text som heter "Bråttom" och den kommer osökt till mig när jag ser det framför mig.

"Lilla Skrutt har alltid brått
jämt är hon på väg
hon får flänga som ett skott
med för stora steg"

Det ligger en tjänst ute nu som jag verkligen vill ha, jag får väl söka den och se var livet för mig. Kommer ändå att sakna alla de elever och kollegor jag lärde känna på Mosstorp.