Simelise

Klockan är straxt efter 7 när de andra vaknar.
Då har över 2,5 timma passerat, då blänker redan köksbänkarna och tvättkorgen är tom.
Mamman älskar historia, hon älskar att läsa.
Som barn reste hon i tiden, nu är jag Anna Vasa, tänkte hon, jag provar Karin Månsdotters skor och tänker mig styrkan i Elisabeth den 1:a av Englands inre.
Egentligen är nog mamman de där som aldrig nämns vid namn i de böckerna.
Hon är den där som vaknar före 5 och finner styrka i att tvinga upp kroppen och omedelbart arbeta hårt. Hungern är motivation, frukost äter man när de andra vaknar.
Det är kossorna som gäller, att tända eld och sköta om djuren.
Vadmal, inte siden, kanske hemvävda kläder.
Energin pumpar runt i kroppen och i den stilla mörka morgontimman får hon det där gjort som inte hunnits med. Silvret blänker, alla hushållsmaskiner också.
Tanken slår henne:

Tyst är skogen och nejden all,
livet där ute är fruset,
Snusande små andetag
hörs ifrån hela huset.

Midvinternattens köld är hård,
stjärnorna gnistra och glimma.
Alla sova i enslig gård
gott intill morgontimma.

Månen sänker sin tysta ban,
snön lyser vit på fur och gran,
snön lyser vit på taken.
Endast mamman är vaken...