Sagan om en brudbukett....

Det var en gång en flicka och pojke som mötte varandra. Nästan i samma stund de möttes bara visste de att de skulle tillbringa resten av livet med varandra. Därför blev det så att efter bara fyra dagar bodde de tillsammans och delade med varandra en värld spunnen av rosa socker.

När kärleken så plötsligt kommer fylls världen av underbara söta påhitt som bara de förälskade förstår, små hemliga ögonkast, små interna skämt och knasigheter som skulle få resten av världen att himla med ögonen. Mycket lite av det som resten av världen värderar faller sådana förälskade i smaken.

Varvid det förefaller ganska naturligt att det är den blivande makens innerliga önskan att ge sin blivande hustru världens finaste brudbukett....inte en från blomsterbutik, ihopvirad av snabba skickliga, giriga, fingrar, utan en som han har skapat, själv, med sina egna händer...

När riset är kastat, maten uppäten, drickan urdrucken ställer man med försiktiga fingrar den vackra buketten i en ärvd silvervas på en hylla på väggen i tanken att den där ska stå resten av livet och minna om den stora dagen då deras första känsla blev verklighet för hela världen.

7 år senare kan livet fortfarande vara sockerspunnet, pirret i magen och de hemliga blickarna finns fortfarande kvar.....men buketten på hyllan, den är sig inte lik.

Dom vill inte gärna se det, genom rosa glasögon är det ju fortfarande den fantastiska buketten....men när barnen börjar fråga om de ska försöka laga den så inser dom...den måste kastas bort.

"Det gör kanske inte så mycket"...."Varje gång jag ser vasen minns jag buketten"...."Varje gång jag ser den lilla änglabjörnen som stått där under i många år så kommer jag att minnas".....

I bakgrunden står en liten femårig flicka och lyssnar till den nu vuxna pojken och flickans resonerande. Så går hon in i sitt rum, till sin lilla prinsessspeldosa med skatter och gräver upp en liten näve med stenar hon plockat upp invid stupröret i trädgården där mamman tömt barnens bortplockade akvarium.

"Mamma, jag vet vad du kan få av mig, du ska få dom här, och varje gång du ser på dem ska du minnas din fina bukett"

En sak är säker goa lilla Ängel, jag kommer aldrig glömma stunden då du lade den småvarma lilla högen med stenar i min hand. Du har ett hjärta av guld och det finns inga ord för den kärlek jag känner för dig. Älskade , älskade unge.