Min älskade trädgård

När man köpt ett hus, på grund av äppelträd, vallmo och blå hängmatta, som egentligen är lite för litet kan man ganska ofta fundera på om man borde bygga ut eller flytta....
...så kommer sommaren och man minns plötsligt varför man bor här och varför en flytt vore nästintill omöjlig.

Min trädgård är en oändlig möjlighet. Små små miljöer växer långsamt fram. Tidigt nu i morse gick jag ut i trädgården med min frukost och satte mig i hänggungan under lönnen. Det var som att sitta i en tavla eller en dröm, mjuk solvärme silade ned genom trädkronan och en kör av fåglar sjöng.Kände ett behov av att försöka fånga små bilder av min trädgård.

Det viktiga för mig är inte en speciell stil utan mer en speciell känsla, jag vill att varje del av trädgården har en tanke och i sig är en plats man vill stanna upp en stund på.

På så vis blir trädgården en resa som aldrig tar slut. Det griper tag om mitt inre.

Jag har inte mycket resurser just i år men tycker om att se det hela som ett långtidsprojekt. Det är egentligen inte likt mig, men nu lämnar jag plats för en ros till nästa år, drömmer om en framtida gärdesgård och planerar för gatsten som bildar en cirkel på framsidans lilla sittplats. Kanske kan man gjuta en mittsten med en stare eller någonting annat personligt att ha i mitten.

Jag är ganska fascinerad av hur mycket man kan göra med så lite.

Vi byggde en underbar rabatt uppe vid pergolan förra helgen av stenar vi fått av grannen.

Jag köpte en citrontimjan, lite backtimjan och lavendel men övriga blommor grävde jag upp i andra rabatter eller i gräsmattan, av alla platser. Barnen bara älskar kanten och har tillbringat nästan hela veckan där.

Tänk er doften av örter; lavendel, oregano, timjan, som blandas med rosornas parfymdoft och överallt fladdrande fjärilar.

Pergolan blev också fin, den blev det utekök och den oas borta

från barnens lekytor som jag längtade efter. Sköna stolar att sitta i. Solen som steker och vinrankan som klänger upp mot det spaljerade tak där det en dag ska hänga klasar av vindruvor.

Tänk att vi har vindruvor! I norrland var man glad för nästan ingenting, i vår trädgård finns ett nästan tokigt överflöd av det mesta.

Björnbär, vinbär, jordgubbar, rabarber, vindruvor, körsbär, äpplen, smultron. Jag drömmer även om plommon och buskar med aroniabär.

Jag är så lycklig för vår trädgård och när jag får vistas i den glömmer jag att huset är 112 kvadrat, det känns mer som dryga tusen.... det mesta utan tak...