Ozzy

Det var lite jobbigt för en Ozzy att komma till den stora och livliga familjen Stare. Det började som tidigare berättat med en desperat flykt och en återkomst.

Därefter har utrymmet under sängen tjänstgjort som gömställe ganska länge. Barnfri tid brukade han komma tassandes på kvällarna. Det tog ganska länge innan han dök upp dagtid, men då till barnens stora, men neddämpat sansade förtjusning.

Så kom tiden av kamp med övriga 5 katter. Inte lätt det heller, ibland kändes det som att dom ställde upp på led och smackade till honom bara han passerade. Under granen utspelades mer än en stor fight. Granbarr fastnar fint och får katter att se ut som små piggsvin.

Sen kom den stora dagen då Ozzy och Higgins låg sida vid sida i soffan.
En helt vit och en helt svart katt, slumrande i godan ro...hur coolt som helst.

Nyligen fann jag honom strykandes vid dörren och hela han sa "släpp ut mig" varvid jag föll till föga och gjorde just det. Sen sprang vi i dörren hela natten och ropade utan en skymt av Ozzy. Det gjorde inte saken bättre att ur-ägarinnan skrev en uppsats om Ozzy på engelskan just den dagen...godetid tänkte jag vad gör vi om han rymt igen...

Men det hade han inte...

Jonas hörde ett jamande och trodde det var Ozzy, öppnade dörren bara för att se grannens feta oranga katt stryka förbi
"Var det bara du, kan du säga åt Ozzy att komma in om du ser honom" sa Jonas
Katten strök om hörnet och i samma stund innan Jonas hunnit stänga dörren kom Ozzy!
:)

Han spelade ut hela "jag har varit ute hela natten stackars lilla mig" registret och det blev rätt många stulna köttbitar vid middagen och räkor också....det gäller att komma hem på en "chinese take out"-dag :)

Nu går Ozzy ut och in i huset som de andra katterna och han sover ovanpå sängen och inte under, man kan till och med klappa honom på magen utan att få handleden avbiten.