Jag har alltid kört med raka ärliga förklaringar på precis allting när det gäller barnen, därför har det här med Bratz blivit ett mycket stort dilemma för mig.
Barn kommer i olika former, en del leker med allt, andra inte alls och dom som inte leker alls vill ibland ha Bratz.
Hur förklarar man det man inte vill förklara ännu?
-Dom ser inte fina ut Elvira!
-Jo det gör dom visst det! Dom är jättevackra!
-Ööööh alltså...hmm ja dom är vackra men dom klär sig som....lite konstigt tycker mamma, inte så fint som man vill att människor ska klä sig.
-Men klänningen med glitter är mycket fin mamma.
-Jo ....men hon ser ut som....öööh det var inget.
(Fnask!......dom ser ut som fnask...)
Så det blev inga Bratz och flickan fortsatte att inte leka.
När vi nu bytte rum och jag sa ta med allt ditt nu....då tog hon inte med sig någonting....
Vi stoppade in en dator, vi stoppade in legot.
Sen surfade mamman på blocket efter gammalt Belleville lego att blanda upp de gråa, trista som Elvira tycker, rymdbitarna som pappan haft som liten.
Hittar inte Bellevill, men någonting annat på "B", ett Bratz hus som heter duga och 7 dockor för 1000 kr.
Inte billigt....inte mindre fnaskigt....men huset *wow* det var liksom dockhuset jag aldrig fick gånger 100.
Jag har den där traumatiska julen i minne än, den då jag önskade mig Barbiehuset.....hittade det i klädkammaren och jublade i en vecka fram till jul.....fram till stunden då min pyttelilla kritritande lillasyster öppnade paketet.... drömmar i frontalkrock med en irrationell verklighet.
Så går åren och så stod jag nu öga mot öga med ett midjehögt hus med belysning, blinkande dansgolv, discokula och dessutom kunde man koppla upp dansgolvet mot sin Mp3 spelare för att få musik.
Svärmor hämtade det i Linköping samma dag....
Och Elvira leker....
Du kan inte göra om människor sa min pappa...och det är sant.
3 kommentarer:
Öhm är det meningen att jag ska skämmas nu?
Va? Jag hoppas att du skojar...
Du fick visst ett dockhus! Ett Lundby, men det var inte lika stort. Eller kommer jag ihåg fel igen? Det kanske var en fågelholk?
Jag gillar dig ändå. Kul med "mamma"-problemen och dagens ungdom. Skönt att vara morfar och inte bry sig (om föräldrarna) utan bara mata på med nya dummheter.
Det blev fint i Viras rum.
Puss
Fadren
Skicka en kommentar