Ett projekt för min man...

Idag, just idag, är jag extra mycket tacksam över min mans oerhörd förmåga att skapa det omöjliga och knappt ens uttänkbara, han kommer att få göra det när han kommer hem nämligen....

Jonas har den unika förmågan att oavsett hur osannolikt det verkar att man ens ska tänka tanken, hitta de där tekniska lösningarna som jag bara behöver....och ibland kanske inte alls behöver men som ändå sätter lite piff på tillvaron.

Favoriten hitintills var väl växthuset som mailade mig när jag behövde vattna växterna. Om andra kvinnor behöver ta sig samman och helt enkelt komma ihåg att dom har ett växthus på balkongen som behöver omvårdnad så kunde jag lugnt slappna av och lita på min inbox som via en serie avancerat hemknåpade fuktighetsmätare och annat ropade på uppmärksamhet när så krävdes.

Idag kom jag helt oskyldigt gåendes in i skafferiet för att hämta en soppåse när det faller ned en katt och en låda med en näbbmus i....över mig...eller tja jag överdriver...över min fot...eller hmm tja en bra bit från min fot men det som räknas är att jag fick panik.

Katter jagar möss, katter drar in möss, katter jagar grodor och styckmördar dessa på stenplattorna. Katter drar in fåglar, och vanligen lever dessa, ibland är det starar och då tar jag det personligt. Men en sak är säker....det ska inte...jag upprepar INTE finnas näbbmöss ovanpå! mitt kylskåp, det spelar ingen roll om Higgins tyckte att lådan där uppe var den perfekta förvaringen.....nämnde jag att musen levde?

Blä blä blä blä blä så många blä att det kan fylla en blogg.

Nämnde jag också att surHiggins lämnade musen där och stack iväg....
Jag sträckte ut min arm så långt jag kunde, nappade en soppåse och sprang....
Jag är ledsen barn men idag blir det inget fika....mamma tänker inte närma sig kylen!
Jag har haft tamråttor, ökenråttor och hamstrar.....jag har haft frusna råttor i frysen till min orm men det ska inte finnas levande möss i skafferier, det bara funkar inte.


Av en ren slump idag, innan tragedin inträffade, stumblade jag över en site om en datorihopkopplad kattlucka som hindrar katter från att dra in smådjur. Just då mest log jag lite snett, tänkte på min man, log lite till och skickade länken vidare till Jonas som en slags "Titta Älskling du är inte ensam, det finns fler....."

Alltså ni som känner Jonas det minsta och tittar på bilden ovan kommer att le ett igenkännande leende för det är liksom bara så "han".

Jag håller tummarna för att han håller med och att jag kan stå ut med att ha sladdar från Polaris och ned till uteplatsdörrens lucka.