Berättelsen om Ozzy.

Jag lovade att ha lite bilder på Ozzy i bloggen men då han fick en ovanlig start i vårat hem så blev det aldrig.
Ozzy flyttade hem till oss från Ronja för ungefär två veckor sedan.

Det nästan första som hände efter mötet med de vansinnigt många nya kattkompisarna och de väldigt stojiga exalterade barnen var att Ozzy rymde så fort vi somnat.

En hel vecka var Ozzy borta, sedan ringde en kvinna som hittat honom vid ett stall en bit bort där dom matar gårdskatter.
Hon hade haft en kattbur i bilen och plockade upp honom och åkte till Konsum där vi satt upp lappar och sen ringde hon oss och Ozzy var hemma igen.

På råd av kvinnan bodde Ozzy de första dagarna i vårt stora badrum där uppe. Vi lade in filtar och bäddade och satte mat och vatten och borstar och annat från hans hem som kanske skulle kännas igen av honom.

I början var han mycket skygg men ganska tidigt blev vi vänner han och jag, han försökte hoppa upp i famnen på mig och åt bara om jag var i rummet.
När han började äta och kliva omkring som vanligt blev han också nyfiken på att se resten av huset så vi släppte ut honom.

Där utanför väntade först små söta kattungar och dom gillade Ozzy på en gång. Övriga katter möttes med stor skepsis och de två första dagarna i frihet låg Ozzy mest bakom soffan och tryckte.

Allt eftersom kom modet och i förrgår kom han upp i sovrummet på morgonen och väckte mig. Om jag undrat någonstans om Ozzy verkligen var Ozzy och inte någon annan stor vit kastrerad hankatt som stulits uppe i skogen så fick jag svar, för i halvsömnen stack jag ned handen och kliade honom på magen och har nu 4 små tandmärken som visar att; jo det är Ozzy och han gillar VERKLIGEN inte att bli kliad på magen *smile*.

Igår torsdag åt han på den vanliga kattmatplatsen och frampå kvällen när de "otäcka" barnen somnat kom han spankulerade på fåtöljen i vardagsrummet där en av kattungarna låg och sov.

Han lade sig sedan tillrätta på fönsterkanten.