Himla försmå till att börja med när jag fick tag i dem men till min extra stora glädje idag går de utan problem att knäppa :)
Någon sa en gång att jag är så söt att jag måste vara gjord av socker och därför inte ska vistas i regnet.....vi får bara anta att det är allt trädgårdsarbete i regn som gjort att jag nu går i byxorna då :) Smälter långsamt bort på bästa sätt.
Vaknade med migrän och kände väl ingen enorm inspiration...men det är någonting magiskt med att vara utomhus...man liksom glömmer det mesta och fylls av en sådan enorm glädje.
Jag känner det som att tusen ton lyfts av mina axlar och timmarna rinner på i samma takt som regnet.
När vi är klara inser jag att jag ägt huset i olika konstellationer i 8 år, men det är första året som alla äpplen och löv är bortkrattade.....säger någonting när man åstadkommer mer ensam än tillsammans :) Fast nu är jag ju inte ensam förstås jag har ju mina minions :)
När vi krattat en stund gav vi oss på uteplatsen...på med regnkläderna så kör vi tyckte mamman....jätteroligt tyckte Alma och Vilgot....och fint blev det, oväntat lätt faktiskt.
Borta på bygghandeln tyckte jag att det måste finnas något bra verktyg eller munstycke till vattenslangen man kan använda för att städa fasader med....jag fick med mig en gammal hederlig rotborste med skaft :)
Den gamla farbrorn bredvid mig vid kassan skrattade lite sött
när jag konstaterade att det inte finns några genvägar :)
Hur kul som helst har vi...alla har regnkläder utom mamman.... ;)
En sida av huset klar.....kläderna åkte rätt in i tvättmaskinen och det är inte utan att man är lite småblöt nu :)
Man vet att man är lite lagom knäpp när man mest av allt egentligen vill ut och fortsätta :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar