Rutinerna rullar på...jag jobbar till 4, hjälper en kollega med ett bloggstrul, sätter mig i bilen, åker till fritids, i bilen pratar jag med en väninna hela vägen hem om det som sker i livet och som tar en massa energi, kommer hem efter frita-hämtning klockan 5, då är det dags att göra läxorna, vi kämpar tillsammans Edvin och jag....jobbigt och motigt är det med läxor, när vi är klara får vi hämta paketet från morfar...det som ligger på ica och väntar.....åker till ica handlar saker för att baka och hämtar paketet. Väl tillbaka sätter jag bulldeg medan jag påbörjar middagen, vi äter maten medan bullarna jäser och när vi ätit klart ska de in i ugnen. Pärlsocker färgas rosa. Samtidigt som det är dags att städa upp i köket, fylla en torktumlare, sätta på en maskin tvätt, tömma diskmaskinen, borsta tänder på barn och dela ut medicin, hjälpa till med att få i ordning kläder för morgondagen, natta tre och kämpa med den fjärde som inte vill sova, gympa i morgon, jobbigt, ledsen, dammsuga köket, ställa in mat i kylen, fylla diskmaskinen igen, mana på med mer medicin, torka bänkar, packa bullar, plocka upp en hög med vikta handdukar som någon vält. Skriva i alla kontaktböcker packa alla väskor med läxorna, få den sista i säng, konstatera att jag har huvudvärk och att det nog är dags för mig också att gå och sova. Fluffa kuddarna i soffan, plocka upp en filt, plocka upp kläder på golvet i hallen, dammsuga hallmattan, tvätta ur handfatet och plocka upp små bitar av toapapper från golvet, torka en gång till på köksbänken, säga godnatt till det fjärde barnet och gå upp för trappan.
En vanlig kväll, en vanlig dag i mitt vanliga liv.
Men ikväll händer det mycket oväntade....
Från en säng i ett hörn av vardagsrummet,
när jag går för att hämta dammsugaren mitt i kvällsbestyren
hörs en liten röst i mörkret.
-Mamma....
-Ja vännen......?
-Är det inte jobbigt.....att behöva göra allt, alltid?....
...vi tänkte att det var det.......lillbjörnen och jag, när vi låg här.
Så händer det ännu en gång att hjärtat sprängs där inuti bröstet och de där tårarna som inte riktigt finns längre trycker som att de i brist på annan flyktväg vill tränga ut genom själva bröstkorgen på mig.
Världens vackraste gåva vilar i detta hus.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar