
Det här skulle kunna vara berättelsen i en blogg, kanske min, kanske någon annans, om svett och värk och ett liv som stundtals är så orättvist att det sliter sönder ens inre. En berättelse om en kvinna som stannar mitt i gräsklippandet och gråter mot en trädstam....för livet...och för gräsmattan....

Så berättelsen blir en annan, berättelsen blir att det finns en gräsmatta och på grund av den gräsmattan så finns en plats att ställa en studsmatta och på grund av den studsmattan lyser ett par ögon som solar mot en mamma som torkar sina tårar......fortsätter knuffa gräsklipparen över gräsmattan....för att den finns!
Varför handlar bloggen om solar som lyser ur ögon på dem jag älskar....för att i slutet av dagen är det vad som är viktigt.
En psykolog sa en gång att barn som växer upp i en värld där de som förväntas vara goda, trygga och snälla inte är det, kommer att väva en väv av sagor för sin överlevnad, kommer berätta om det vackra för att orka gå vidare.
Ibland betyder det att man kommer berätta vackra sagor om det som kanske egentligen inte är vackert och på kuppen lura sig själv, men de allra flesta gångerna betyder det att man väljer att se varje liten glimt av "vackert" som finns i livet, varje gnutta av solljus som når fram.....min blogg är en berättelse om ljus....för att jag försöker välja att se det i allting som händer <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar