I en värld, där man som ensam, aldrig riktigt är ensam...

Telefonsvararen skickar ett meddelande medan jag är i garaget, 3 missade samtal

-Hejsan, det är kuratorn på Råssla här...kan du ringa mig??

Någonting har hänt??! Någonting måste ha hänt med Vira....

ringer...inget svar....

ringer Vira...

-Är du och äter lunch med kuratorn...har det hänt någonting...?

-Nejdå....svarar kuratorns röst i dotterns telefon....jag hade bara en fråga...

svenska kyrkan ordnar en resa till Gröna Lund och de ringde och frågade mig om jag visste någon familj...och jag kom att tänka på dig....

skulle det kännas okej??

-Okej?? Klart det är okej, ja jättegärna...när får hon åka...?

-Nej inte hon...ni får åka allihop, det inkluderar bussresa, åkband och lunchbiljetter för 70 kr per person...det kommer inte kosta dig någonting, jo kanske om barnen vill ha en glass eller så.

Tårar i ögonen över ett liv som ser om och skyddar 

så att när man tror att man ska falla mot den hårda steniga marken, 

så landar man mjukt.

Mina barn ska på tivoli i år, ett riktigt tivoli.

Det går inte att hejda tårarna...