Världen är så stor, så stor.

Ett litet barn som känner sig så liten i den stora ibland ganska hårda världen, så vilse, 

har en själ som ropar ibland extra högt.

"Du är älskad lilla vän"

ropar man tillbaka

"Nej! Inte då! Inte!"
blir svaret
så man envisas

Vid nattning...i extra svår tid....kommer sången som av sig självt...

"Du vet väl om att du är värdefull"

"Nej!"

"Det här är din sång, som vi sjöng för dig på din barnvälsignelse i kyrkan, 

det är en sång vi sjöng för bara dig, för att den är så himla sann.

"Du vet väl om att du är värdefull....att du är viktig här och nu...

att du är älskad för din egen skull, för ingen annan är som du..."

Lägger sig till rätta i min famn.
Somnar stilla.