Klockan är 18.00
Vi sitter vid en kiosk och pratar och tuggar strips.
Rasten har just börjat och kollegan har just presenterat mig för pojkvännen.
-Hon är lärare förresten!!! fast hon jobbar hos oss.....kan du fatta...!! Hon tackade nej till ett lärarjobb i Lästringe och valde att stanna här!!!
Pojkvännen bara tittar på mig....
Lite senare åker jag iväg på ett larm.
-Hej vännen....du larmade?
-Ååååh är det du som kommer, vilken tur! Du är så rar!...
..Jag tyckte bara att jag hörde någonting....kanske går någon runt i huset?
Huset är tomt, jag draperar gardinerna noga efter att ha tänt en liten lampa i fönstret och stängt till om otryggheten. Så bäddar jag om och håller handen, ser in i ögon som levt ett helt liv...godnatt, hoppas du får sova gott nu...
Jag älskar att få arbeta med människor, så enkelt är det.
2 kommentarer:
Ooo så mänsklig och gullig du är! Kan inte låta bli att tänka på barnen som skulle behöva en go och mänsklig fröken, som kan krama om också.
Jo nog saknar jag det lite....frökenhjärnan terminsplanerar imaginärt av bara farten, men jag älskar det jag gör nu också :)
Lärarjobbet jag var erbjuden hade tagit för mycket tid från familjen, det insåg jag snabbt.
Skicka en kommentar