Det bidde ett hus....

Så blev det då husdags för Göran mig och barnen.

Inte bostadsrätt i Morotsstan som vi spanat på,

inte Nävekvarn alls....

omtumlande inser jag att jag ska flytta tillbaka till huset,

"mitt hus", "barnens hus" och nu också "Görans hus"

i Krokek.

Jag lägger ut den här bilden för det är den finaste som någonsin tagits på huset,

som en liten sagobild, långt borta från verkligheten,

men nära det jag saknat mest,

trädgården och hängmattan mellan äppelträden.

Barnen börjar skola i Kolmården om bara 10 dagar och Vilgot ska börja inskolning samtidigt på ett litet dagis som svenska kyrkan driver i Jursla.

Hoppas det blir bra.

Göran och jag har suttit och tittat på allt

från de miljoner saker som måste ordnas med huset

till hur budgeten kommer att se ut.

Faktum är att det är billigare med huset

än hur vi har det just nu med lägenheter på två platser.

Barnen får fler rum att spridas ut i, Göran får ett arbetsrum,

det finns plats för hobbyrum och gästrum.

Det finns garage till bilen och motorcykeln.

Jag får min saknade trädgård,

Göran har till och med halvt ovetandes lovat barnen en kanin.

Huset är litet, knepigt och udda men som himla mysigt också.

Jag ska hem.

Mitt hem, vårt hem.

Känns så overkligt.