En slutkörd mammas bekännelse....

Andra människor går i väggen, men det gör inte jag....

...därför när jag först fick problem trodde jag det var min astma

...jag kunde ju inte andas....

"Hämta mammas bricanyl, jag får inte riktigt någon luft".

Det är kanske två år sedan nu, det tog tid att se...att förstå.

"Du är som en tvättmaskin som alltid kört på centrifugen....
....du kan inte köra på så där och förväntas hålla för alltid vet du?"

Så det gjorde jag inte.

"Trampa trampa vatten, hålla allting och alla flytande,
så plötsligt bara sjunker jag och allt med mig"

Idag fick jag beröm av kuratorn.
För går man i väggen
får man också
gå i samtal
Det liksom ingår...

Hon sa att det var ett otroligt framsteg att jag suttit och tittat på tv hela dagen igår.
Ett otroligt framsteg?
Så idag satte jag mig här, vid datorn också...
*duktig flicka*
Olästa mail i hundratal
oroliga kompisar.

Var är du?
Jag vet inte....
i ett uppvakningstillstånd kanske.