Simelise

Går förbi lägenhetsrabatten, med torra grenar av Spirea och Ölandstok i vintervila, och insikten slår mig med full kraft

"Jag har ingen trädgård längre"
Inga knoppar att se fram emot, inget hängmattafilosoferande med barnen, ingen jord att mylla ned fingrarna i, inga ljuva dofter, ingen dörr som öppnas i mars och stängs igen först i augusti...
*sorgset*