Nattsången

Jag har få barndomsminnen som stannar kvar, ett som jag håller nära mitt hjärta är när jag vid ett tillfälle sitter med mamma på sängen i Dragonvreten i Vallentuna och sjunger

"Imse Vimse Spindel"

Minnet är målat i varmaste klaraste solgult i mitt inre.

En vän reflekterade en gång och sa när jag berättade om det
"and now you sing to your kids every night"

Kanske är det så...jag vet inte...men det känns viktigt för mig att sjunga för barnen....
Onekligen finns det någonting nästan magiskt med sånger de hört sedan de var bara ett litet, litet liv inne i magen.

Vild är den något äldre sonen ikväll, genom hela godnattsagan snurrar han sängen runt och efter ett toabesök formligen Peter-Pan-dyker han tillbaka i sängen med ett indiantjut.

Så börjar jag sjunga "River Lullaby", jag kan verkligen inte sjunga, min röst bär knappt genom sångens höga toner... efter bara en halv vers kommer en liten liten mjuk stämma från hans säng "Mamma, stryk mig på ryggen"

Så somnar han medan mina fingrar ritar mönster över hans rygg till orden som han hört så många gånger förut

"Drift on a river
That flows through my arms
Drift as I'm singing to you
I see you smiling
So peaceful and calm
And holding you, I'm smiling, too
Here in my arms
Safe from all harm
Holding you, I'm smiling, too"

Älskade unge.....