Mamman badar, på toalocket balanserar dottern, den äldre och speglar sig i spegeln, provandes mammans olika halsband.
-.....Du, mamma....
-Ja?
-Du vet hur man inte kan veta att man finns!
-Va? (hörde jag fel)
-Jo, att man inte känner att man finns, men att man gör det ändå...du vet!! Man känner hur man är, men känner inte att man finns.
-Hur menar du nu?
-Jo, om du hade fått barn med en annan istället.....hade jag känt lika dant då? Hade det känts samma?
(omg vilka coola barn jag har!!)
-Om jag fick barn med någon annan istället för pappa så vet jag inte om du hade funnits alls....så tänker jag nog...barnet är ju en del av mamman och pappan. Man kan ju säga att äggen och spermierna är frön som blir en bebis men egentligen är det ju frön som innehåller det som är mamman och pappan...
-Jo och alla deras släktingar!
-Jo släktingarna också genom föräldrarna så är det ju, och bebisen blir ju någonting utifrån det...så det som gör just dig till dig är ju bitarna från pappa och mig.
...wow är hon bara 9 år?
2 kommentarer:
Kloka tankar från en nioåring, men jag undrar ändå lite om det där med släkten. Är det bra eller dåligt?
Puss från släktingen
"O" och hans "I"
Vad hemsk du är :) och det kanske är därför vi ska oroa oss ;P
Skicka en kommentar