Det krävs milt våld för att tvinga kroppen ur sängen, huttrande småkallt känns det fast logiken vet att lägenheten är tokvarm. Fredag och kudden känns som en bra destination, hur kan natten vara slut redan? Uppe för sent, tittade in jordens vackraste ögon alldeles för länge. Hur kan man sluta?
Skype, det bästa som finns och ibland det värsta.
Tänk egentligen hur tekniken möjliggör. Barnen kan se morfar i bild och prata fast de inte träffats på ett halvår, kan prata med sin pappa.... och jag som lever min vardag så långt bort från där jag önskar att jag fick vara, kan varje kväll se "hans" ansikte framför mig, prata, vara "nära långt borta".
Det är när handen spontant stryker över hans kind.... på skärmen.... som jag börjar tycka illa om skype, då och när jag ska trycka på "avsluta samtal" och lägga mig i den tomma sängen bakom mig....tvärs över lägger jag mig, med huvudet på den röda kudden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar