I min hand, din hand, i mitt hjärta, du..

Vi ritade barnkartor på lärarutbildningen, vi ritade vårt liv som en väg.
Jag kommer ihåg min bild fortfarande och nu är det nästan som jag ser den framför mig igen. Ser de år som flutit förbi som en gigantisk loop som går ut och svänger runt och tillbaka där det började,

vid tanken, den tänkta men inte uttalade.

Jag tog ett kliv och plötsligt var jag tillbaka, som på min huvudled igen, en hand greppar min.

Hjärtat fylls av värme och ryms inte i bröstkorgen längre.
Tillsammans.
Livet är fantastiskt.

Att så få älska.
<3