Okej nu vet jag i alla fall att man inte lämnar sin inhalator på jobbet.Gick i godan ro och pratade med Jonas i telefonen när luften plötsligt tog slut.
Det slutade med att jag låg ute på trappan och försökte tvinga kroppen att lugna ned sig, total panik i avsaknad av luft.
Hade varit liiiite roligare om man kunde utröna varför det blir så för att undvika fler liknande situationer.
Det var liksom en lätt klaustrofobisk känsla....fast i bröstkorgen.
"Idag sitter du still framför Tv'n", mästrade min dotter :)
Hon är söt och omtänksam hon och bara lite lillgammal.
Men det kanske skulle bli en överraskande bra Vab-dag, bädda ned alla hostisar framför burken och bara sitta där tills Jonas kommer hem...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar