Jag har många minnesbilder av arbete från barndomen, minns ved som höggs, träd som fälldes och släpades, minns jord som östes ut och hur man skulle gå och trampa tätt tätt, minns hur jag noga, noga rensade bort vartenda litet grönt smul i trädgårdslandet. Jag kan än idag känna känslan av tillfredsställelse över att utföra hårt fysiskt arbete, att jobba långt efter det att kroppen sagt ifrån, det sitter i, ingen kan som jag fortsätta långt efter det att jag borde ha slutat.
Men jag har inget som helst minne av lustkänslor inför arbetet, jag kan inte minnas en enda gång att jag upplevde det som "roligt". Arbete var en plikt, en nödvändighet, ett obligatorium.
Jag undrar varför det blivit så när det så uppenbart inte behövs, jag ser mer och mer barnets egen strävan att vara en del av sammanhanget, av den värld som är vår och de aktiviteter som är våra.
Jag fylls av förundran varje gång jag ser mina barn helt naturligt bara flytta sina lekar in i vårat arbete, hur de alltid plockar upp en kratta om jag gör det, hur de börjar gräva om vi gör det, hur de kan slåss om dammsugaren. Kanske just för att möjligheten finns men inte kravet....Idag fick vi en jordhög, en gigantisk jordhög som under tre timmar förvandlades till en slänt.
Medan Jonas välte ut jord som jag drog ut över slänten så dök plötsligt Alma och Elvira: "STÄRNOR" upp, de gjorde hand och fotavtryck i slänten som riktiga filmstjärnor, de hoppade stjärnhopp, de lekte elefanter och myror och grodor och innan jag visste ordet av hade de plattat till hela slänten åt mig....jag gick mina steg, tätt, tätt...helt i onödan, det var redan klart....
Edvin han hörde mig säga till Jonas att vi måste ta bort alla småstenar nedanför slänten, sekunden senare åkte de i en barnskottkärra....aka. sopbil bort till stenkanten runt huset.
"Vrom rakt ned i tippen åker de" hörde jag honom säga när han välte sin kärra.
Jag vet inte vad de kommer minnas när de är 35 men jag vet att här och nu idag lär de mig oändligt om livet.
Att en slänt kan skapas med glädje, lust och lycka.
Att det är en troligt läcker känsla att åka naken ned för en sandhög :)
(Förlåt Vilgot om jag outar dig, jag ska spara bilderna att genera dig med inför framtida flickvänner)
....och att det faktiskt går att ställa ned spaden klockan 22 och "call it a night" fast det är en liten hög kvar där ute.
Jag vet inte vad de kommer minnas när de är 35 men jag vet att här och nu idag lär de mig oändligt om livet.
Att en slänt kan skapas med glädje, lust och lycka.
Att det är en troligt läcker känsla att åka naken ned för en sandhög :)
(Förlåt Vilgot om jag outar dig, jag ska spara bilderna att genera dig med inför framtida flickvänner)
....och att det faktiskt går att ställa ned spaden klockan 22 och "call it a night" fast det är en liten hög kvar där ute.
