Simelise

Jag städade en pappershög idag och hittade två oranga kuvert.

Inspirerad, faktiskt av Petra Mede's kommentar på melodifestivalen, valde jag att riva upp mitt kuvert för, jag tror, första gången på evigheter.


Tittade på prognosen och tänkte spontant;

"Ja men Herregud, det där kan man ju faktiskt leva på, undrar vad alla är så oroliga över"

Jag tänkte så tills jag såg att jag av misstag öppnat Jonas kuvert!

Jag har aldrig sett på mig själv som kvinnosakskvinna, det var innan jag blev hemma så många år som jag blev med totalansvar för hemmets livsuppehållande funktioner. Nu när jag tittar på de två väldigt olika siffrorna på våra respektive papper kan jag undra hur det är tänkt att fungera i samhället?

Jag undrar när kommunen spontant kommer erbjuda sin anställda en tjusig pensionsplan på Max Matthiessen som Jonas har fått...eller kanske ännu hellre att man får ett erbjudande om det samtidigt som man bokar in ett första ultraljud.

Men jag ser att jobbar jag bara på tills jag fyller 70 så klarar det sig ganska bra...

"Kom nu barn, ni kan hänga era skolväskor på frökens rullator här, nu ska vi ta en sväng ut i skogen....."