Känner mig tuktad av mitt eget vardagsrum.
Hade en mycket yvig utläggning för Jonas om min syn på skolväsendet uppeldad av föregående inlägg, när jag fullastad med lunchtallrik, rusade rakt in i "puffen" i vårt vardagsrum....jag vet inte varför jag kallar den puff för det gör att man lätt drar slutsatsen att det är någonting försvinnande mjukt och fluffigt som foten skulle sjunka in i som en mashmallows....det var inte vad som hände....
Jag slog i foten...det hördes ett mycket tydligt krashande ljud, sedan låg jag på soffan med flimmer framför ögonen vrålandes JESUS! så högt att det är ett under att inte hela himlen öppnade sig.
Mina tår är ihoptejpade nu....omstoppade med fluffiga stötdämpande tofflor, två par på varje fot, varav ett par i herrstorlek....min man fryser nog om fötterna men jag lär inte frysa på en lång stund varken med eller utan tofflor, det är som en varm resonans ända upp i knäet som bara vägrar ge med sig...en smärtimpulsernas åkarbrasa.
Bruten tå...det var någonting det.....kan man inte bryta någonting riktigt när man ändå är igång?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar