Elviras fröken hade gjort i ordning lite material åt Elvira som vi skulle gå ned och hämta. Det är korta avstånd i krokek, det tar bara minuter att gå till skolan.
Vi hämtade materialet och satt och pratade en liten stund om vad hon ska göra och hur det är med henne.
På väg hem svängde vi in på konsum då vi kom på att pappan glömt att köpa fiskgratäng åt oss dagen innan. Sen begav vi oss av hem...
-Mamma, varför är det så mycket bilar ute, borde dom inte vara på jobbet?
-Jo, fast en del kanske är på lunch, det är ju lunchtid, eller så kanske dom har jobb där de åker till olika platser i sina bilar, som Merja till exempel.
-Dom är uppe i 52 nu!
-Ööööh, det är 50 här och jag tror dom kör det, eller vadå hur menar du?
-Nej alltså det är 52 bilar nu, eller 53....(precis som en bil passerar oss)
-Vadå räknar du bilarna?
-Ja! Det är 53, 54, 55 bilar nu.
-*mamma ler lite överseende som mammor kan göra*
Men jag tror inte det har hunnit passera 55 bilar sedan vi gick från konsum (butik fortfarande inom synhåll).
-Men jag har räknat sedan vi gick hemmifrån, jag räknar alla som kör.
-Vaddå sedan innan vi var hos din fröken och hämtade sakerna...?
-Jo.....58, 59......
Vi hann till 83 innan vi kom in i hallen....
Ska man bli imponerad eller oroad?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar