Almas rum är klart nu, eller "hur man håller grannarna underhållna"

Jonas kom hem mycket senare än vanligt då han åkte iväg efter jobbet för att köpa sängen vi hade hittat på blocket.

Ändå kände vi att vi skulle skruva ihop sängen när han kom hem...jag menar hur svårt kan det vara?
Några iskruvade skruvar till en uppskruvad tjej :)

Jag ska berätta hur svårt det kan vara!!

Almas inre del av rummet är exakt 207 centimeter längs med. Sängen är 206 centimeter lång.
"Vad bra tänkte Marie när hon såg det på Blocket, då ryms den ju precis...."

Sängen är av gedigen IKEA konstruktion....det betyder att skruvarna som ska skruvas in i sängen på sidorna är 10 eller 12 centimeter långa.

Enkel matematik

206 cm säng + 24 centimeter skruv+ 14 centimeter utrymme för hand att skruva = ett helt annat rum än Almas.

Som ni kan se på bilden så står ändå sängen där....inte genom magi utan genom extremt uppseendeväckande och klurigt beteende som nu har gett i vart fall en förbipasserande granne någonting att skaka på huvudet åt ett tag.

Vi demonterade telefonjack.
Vi demonterade elelement.
Vi ställde sängen mitt i rummet...pressat ut åt fönstersidan. Skruvade ihop den 177 centimeter höga astunga konstruktionen.....det vill säga jag skruvade och Jonas lekte Atlas....
Jag vet att det inte riktigt vad det han ville höra när han svettades över bördan men Gud vilken snygg man jag har :) Han borde stå och hålla upp tunga saker hela tiden *smile*

När vi så skruvat fast precis allting typ gavel och sidor. Då pressade vi sängen mot väggen och öppnade fönstren därigenom hängandes lyckades vi skruva fast den andra sidan....innan vi skickligt manövrerade 177 cm hög säng över fortfarande utputande telefonjack och under hängande, tjusig, glaslampa.

"Ni kan måla om väggen här i morgon...eller i övermorgon" sa Alma generöst när hon såg de svarta märkena på väggen.... :)

Det var i alla fall värt det faktum att barnen fick middag senare än vanligt och att deras läggdags blev straxt före nio....När Alma lagt sig i sin nya säng så ropade hon:

-Mamma....
-Alma vännen, ska inte du försöka sova nu?
-Jo, men du mamma...*tankfull tystnad medan hon tittade upp i taket* Det här känns verkligen som mitt rum.

Då fick mamman nästan tårar i ögonen.

Det blev verkligen världens mysigaste lilla krypin och när vi bara beslutat exakt var så ska vi bygga en liten vägg runt skrivbordshörnan i vardagsrummet och sätta lite fjärilar där med så är rummet helt klart.