Sånt som får mammor att börja gråta.

Barn växer hela tiden, fort går det. En dag föds de, nästa kan de gå och sen är det dags att börja skolan.

Det känns nästan lite så, märker att det kan vara svårt att riktigt vilja se hur stor den minsta egentligen är.
Min lilla pojke är stor nu, en underbar sak men känslomässigt lite svårt också.

Bebisar kan ha rufsiga bebislockar men killar de måste ju liksom ha en trevlig frisyr som går att kamma lätt, som är fin och inte vild.

Så idag var det dags.....våra fina stora lilla kille!

-Han ser ut som Edvin, sa Elvira.
-Nej du, sa jag, man ser bara ut som sig själv....
men lite sant är det....en bebis blev stor med några små klipp av en sax....