Vi har blivit med gunga

Vi har blivit med gunga, med grannens gamla gunga.

Vi hade gungor innan men man kunde nästan se hur det lilla äppelträdet skrek i panik och drog åt sig sina taniga grenar när de gungälskande barnen dök upp på gräsmattan.

Värst var det med plattan, den snurrade och spann i vansinne upphängd i universums smalaste gren....

"Jag kan hänga i den" sa Jonas och demonstrerade detta när han hängde upp gungan.....men ändå....Jonas är ju liksom förhållandevis stillsam jämfört med en snurrgalen sexåring som dessutom brottas för att hålla tre syskon på avstånd medan hon snurrar och kränger som centrum i sitt eget universum.

Som sagt, behovet av riktig gunga blev överväldigande och jag frågade grannen....vi blev erbjudna att köpa deras för 3 år sedan av en spontant less gräsklippande "jag orkar inte flytta gungan en gång till" pappa, men deras, lite äldre, barn var inte helt beredda på att bli av med den då, nu gick det bättre.

Det var en ganska komisk syn när Jonas och grannen kom bärandes på gungställning i befintligt skick med svängande gungor och stora fastsatta plankor.... man kanske ska nämna att det är ganska små passager att ta sig förbi för att komma upp på gräsmattan.... hinderbana.... av Marie för dagen utställd kökssoffa, leksaker, taggig rosbuske....ännu mer taggig hagtorn....lina till jullampor...

*pust*

Nu är den i alla fall på plats och barnen kunde inte vara mer lyckliga.
Det är nog så...gungor ska barn ha.