Alltså det här sitter långt inne. Nu undrar jag om inte sista gången borde få vara en lugn och stilla mysig amning? Jag vill minnas den som fin tänker jag.
Hur blev det nu? Jag beslutade mig i bilen att idag är det....idag är det nog.
Så innan jag ens hunnit in i huset kommer Elvira, som låste upp, springandes med telefonen...det var BVC som ville boka tid för 18 månaders kontroll.
Vilgot skrek och kinkade, jag hörde inte vad hon sa i telefonen och fumlandes med Vilgot i ena handen, telefonen och almanackan, väskan och typ tusen saker till kastar jag mig baklänges i soffan, sliter ut bröstet och bläddrar halvliggandes i almanackan medan Vilgot börjar äta. BVC tanten är ovanligt generös...för generös...jag får välja vilken dag och tid jag vill under kommande era....jag bläddrar och krånglar med almanackan och pennan.
Nästan omedelbart skriker Alma att hon är klar på toaletten. Dörren har hon skjutit till så hon hör inte hur jag diskret säger att jag pratar i telefonen, varvid hon börjar gråta.
Med Elvira som medlare lugnar hon ned sig. Ber också Elvira hämta kameran så att jag kan ta den sista bilden på en ammande Vilgot. Han ser in i kameran och sedan medan jag pratar om att det är sista gången släpper han taget och ålar ned på golvet.
Stunden är över och det slår mig att det är sista gången och att jag hade velat ha någonting annorlunda utan att veta exakt vad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar