"Jag har tråkigt"

Det känns som att sommarlovet hunnit vara i mindre än 3 timmar när barnen redan har "tråkigt".

Vilken konstig värld de växer upp i egentligen. Tillgången på underhållning är massiv.

Man märker det på jobbet också, elever som vill ha en ständig ström av material att arbeta med, takten i klassrummet har mångfaldigats på de 16 år jag arbetat som lärare.

Jag kommer ihåg min första etta i Sävast 2003, vi byggde små figurer att räkna med och skriva om och vi tillverkade en värld för dem att leva i, det var ett projekt på hur många lektioner som helst och gav inspiration för resten av terminen.

Nu tar sig många elever knappt igenom högläsning eller en liten bokstavsfilm på 15 minuter utan att vilja "börja jobba" och många maler igenom material men lägger väldigt lite tid på att göra det med omsorg om detaljerna, det är som tecknade program på barnkanalerna, en intensiv massa som mosas genom huvudet och sen poff dags för nästa.

Min längtan för den här sommaren är att sänka tempot på livet, för mig själv, för mina barn och till hösten för mina elever.

Hur gör man då? Är det bara att stänga av tvn och internet och tänka lycka till....nej jag tror inte det....det är ju vi som stoppat in dem i det sammanhang de befinner sig....ska de ta ett kliv ut genom dörren så måste det bli tillsammans med oss....eller i alla fall samtidigt.....lite som att när jag krattar löv så kommer barnen och krattar med mig....sänka tempot, visa att jag också kan ha tråkigt....bara vara...andas, vila, finnas....finnas där genom det tråkiga in i kreativiteten....