Jag tror jag var 9 när jag fick börja gå till pianopedagog....
...vet att jag senare hade min körledare som pianolärare i musikskolan.
Men det jag fick ut av musiken var nog inte det jag kände att det var meningen att jag skulle få och eftersom det handlade mycket om läxor som inte blev gjorda och misslyckanden staplade i hög så slutade jag spela.
Jag kan två stycken....eller snarare bitar av två stycken....
de typiska
"Pour Adeleine" och Für Elise"
Nästan pinsamt :)
Men när jag satte mig ned vid mitt, under året i Näve, efterlängtade piano
och lät fingrarna försöka leta fram melodierna på tangenterna,
blundade och kände hur de hittade rätt
Då blev spelandet än en gång
känslor översatta i skapandekonst
Som när jag skriver,
skissar, syr
klipper, klistrar
eller gräver i mina rabatter...
om och om igen
Pour Adeleine
om och om igen
Für Elise
Jag tror jag ska försöka lära mig att spela.
Bara för att det är så ljuvligt
:)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar