fredag 27 maj 2011

Även utan råd från syokonsulenten... :)


Kan i alla fall än en gång konstatera
att blodgivare
aldrig kommer bli ett aktuellt karriärval för mig.

För att få ett enda rör blod behövdes 4 sköterskor och 10 stick.....kanske är det mitt jobb att istället stötta de familjer som är beroende av inkomster från spruttillverkningsindustrin.

Jag är van vid stas'ar som dras åt tills jag inte känner min hand
och sedan byts mot blodtrycksmanchett,
Van att de bankar på armvecket
och ber mig lägga mig ned.
Van att det ska hämtas kollegor
och att de alltid börjar diskutera
om en IVA sköterska eller narkosperson ska komma och hjälpa till.
Jag har haft droppnålar placerade i mina fötter.

Men igår var det första gången jag såg en handske med hett vatten användas sedan de gjorde PKU-testet på mina barn på BB.
Jag frågade om jag också kunde få sockerlösning...
kanske i Gott & Blandat form :D

Jag älskar och beundrar Göran av hela mitt hjärta som satt och höll om mig
fast han inte är jättebästis med åsynen av nålar.
Underbara, underbara, fantastiska Göran.
Jag upplevde inte ens att det gjorde ont när han var med.
Fast de hela tiden upplyste mig om att nästa ställe tyvärr skulle göra mer ont
så blev jag aldrig rädd, det är första gången jag upplevt trygghet i en sådan situation.

När jag kom hem sa Vilgot "stackars mamma" och undrade vart det fina plåstret tagit vägen
Han fick ju sin 5års vaccination med monsterplåster i tisdags
och Elvira undrade varför jag inte fått en fin sak med mig hem som dom brukar få :)


Inga kommentarer: