Tandféns journummer.

-Mamma....vad köpte du?
-Bara korv, jag har inte så mycket pengar.
-Meeeen duuuu.....vad köpte du för present?
-Present?! Nej...det får tandfén ordna.
-Men jag vet att det är du som köper!
-Jag?? Nej det är tandféns jobb, hon har en helt annan budget än jag. *le lite*
-Men...varför fick jag vänta utanför en stund?
-Jaha...var det därför du undrade, nej du vet jag har ju hennes mobilnummer så jag passade på att ringa och berätta vilka saker du tycker är fina.

*dottern tittar ytterst tvivlande på mig och lägger huvudet frågande på sned*
*fiskar upp mobilen ur fickan*

-Här ser du, här är mobilen, jag bara ringde.
-Jag tror i alla fall att det är du som är tandfén.
-Oj, nej tandfé kan man inte bli, jag sökte jobb hos henne en gång däremot, som assistent, men jag fick det inte....många vill ju bli det...det är därifrån jag har kvar mobilnumret till henne.

Länge går dottern tyst och sparkar med fötterna i löven.
Säger sedan med ett lurigt leende och med stor tvekan i rösten.

-Jag tror nog ändå..... att det är du som köper...

*smile*

När det räcker med en liten liten tvekan för att fortfarande tro ganska mycket :)