Så händer det igen....hon vaknar på fel sida av sängen, som att hon sökt hela natten efter det där andra som det undermedvetna vet ska vara där men som inte finns längre.
Hur lång tid tar det att vänja sig?
Livet som var designat för två levs ensam.
Vissa dagar är medvetenheten om det övertydlig för varje enskilt andetag.
Vissa dagar är ensamheten kvävande.
Hon gör samma saker som hon alltid gjort, samma sysslor, samma ansvar, omgiven av de fyra barnen. Gå upp, duscha, väcka barnen, klä på dem, borsta tänder, kamma hår, småprata, skratta men det är som ljudet ekar mellan tomma väggar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar