Julgranen

Det är någonting alldeles fantastiskt och ganska magiskt med en julgran.

Den liksom bara står där
men samtidigt infinner sig julen, både i huset och i hjärtat.

Jag har haft svårt att hitta inspirationen till julen i år.
Men trots bristande pyntinsatser från min sida så tog sig Jonas an det stora granprojektet.

Vi har en granhäck....det är ingen häck...det är en granskog i givakt.
En lång fin rad av ståtligt högvuxna granar som visserligen skymmer keramikugnsfabriken bakom vårat hus men som också skymmer det där underbara på himmelen som brukar kallas solen.

"Häcken" ska ned....
gran efter gran fälls och sågas upp i fina bitar.
Nu har vi haft en sågpaus ett tag då vi jobbat hela hösten men idag var det dags igen.

Så här står han nu, Jonas....
bredvid
årets gran

I något nedkapad version blev det så här. Vi som kört Disneygranar sedan 2000 fick oss kanske en minichock över denna glesa bjässe men det är vår granhäcks sista chans att imponera på världen innan den far till sommaren så låt gå för det.


Mest viktigt är kanske att julkänslan slutligen infann sig i alla fall lite grann i den stressade trötta mamman och nu brinner de fina oljelamporna från fyrklövern på skåpet där nere.