Jonas åker till Bologna

Idag är det då torsdag....torsdagen då vi gick och lade oss tidigt....tidigt på torsdagsnatten :) Torsdagen då Jonas åker till Bologna i Italien.

Vi packade Jonas väska igår kväll...sista minuten....eller Jonas packade väskan...jag mest satt och såg på och så klippte jag hans hår. Tursamt hade jag gjort försök att bota feberhuvudvärken med huvudvärkstabletter och energidryck :) fortfarande halv ett på natten hade jag svårt att somna, hade dessutom febersovit tidigare från två till fem.

Jonas buss gick kvart över fem i morse....
Jag blev mäkta imponerad när han senare berättade att han tog en tidigare buss än han behövde för att ha marginal för buss strul och annat, det hade inte ens kontrollfreak-jag kommit på att göra.

*Puss* och så smög han iväg....."ta lite bilder till barnen" sa jag.
När jag lutade mig ut genom sovrumsfönstret för att ropa ett sista "jag älskar dig" möttes jag av kamerablixt :)

Resan hade startat.

Så var jag då ensam och febersjuk med fyra barn, tänkte nog lite att det skulle bli jobbigt, men det är som det alltid är när man är ensam...allt flyter så himla bra just för att det måste :)

Barnen väcktes med obligatorisk "god morgon" sång...

Vi åt frukost med tända ljus klockan sex, då hade jag redan lagt fram alla kläder och spelat sims på playstation en stund med egen frukost då jag inte kunde somna om när Jonas smög iväg.

Alla barn klädde på sig och jag sa "ta på skorna"...sen tittade jag på klockan....kvart över sju...en halvtimma kvar!!

Oj!!! det har väl aldrig hänt...

Barnen blev lyckliga över att hinna en stund med morgon TV, Elvira satte sig och gjorde klart läxan inför i morgon.
Precis när vi skulle gå ut genom dörren kom passande nog första mms'et från Jonas......*tänka* Gud varför har jag världens vackraste man....det gör ju liksom nästan ont i magen. *iiiiih*

I alla fall, passande nog tittade han rakt in i kameran, jag lät telefonen "pussa" barnen "hejdå!" på kinden på väg till dagis och alla fnittrade hysteriskt *smile*

Lämnade de små änglarna på dagis, det gick smidigt även det, kände av febern svettades som en tok och kände mig konstig men dom kutade iväg glada och nöjda och det är man ju inte alltid van vid.

Lämnade Elvira på skolan, hela skolgården full av träningsklädda barn...dags för skoljoggen idag. Viran möttes av en stor kram från Julia och jag kramade hejdå och vände om och gick hem.

Väl hemma kom snart nya bilder från Jonas...ska vara datakillar till det men här har ni i alla fall reseuppdatering live och online :)

Inser att det låter som jag tycker det är fånigt men egentligen är jag jätteglad ... både att han kan sånt :) och att han tar sig tid mitt i resan att ge barnen och mig en liten glimt av vad han gör.

Världens mest älskade Jonas.

I 33 minuter har min man varit uppe i luften, det dröjer ytterligare en och en halv timma innan han landar.

Han flyger i ett helt vanligt flygplan, ni vet ett som ser ut så här, stilla stiger det mot solklar himmel, ett konstruktionens underverk som för sina passagerare tryggt till destinationen......


Varför är det då att jag sedan ganska exakt 33 minuter har en gigantisk klump i magen och bilder mer som denna på min näthinna. Kämpa mot katastroftänkandet...det ska bli min nya grej. Det och att försöka äta lunch medan jag gör det.

Om 1,5 timma kommer jag mest troligt att kasta mig på mobilen och samtidigt kommer jag att undra om det ringer i alla kollegornas telefoner också eller om det bara är jag som är fånig.

15.24 Jonas har landat och är välbehållen om än lite grinig efter en jobbig guppig resa som tydligen inte underlättades av hans kvarvarande bihåleinflammation, ont i öronen då. Jag fick tiden att gå med en mycket mycket söt film, kommer inte ens ihåg vad den heter där jag sitter nu men jag ska hitta en trailer sen på youtube och länka till för den var verkligen väldigt söta, le/skratta/gråta liksom :) Nu ska vi se "min brors flickvän" hette den på svenska:



Nu är det dags att ta sig till dagis, vet inte vad jag tror om morgondagen har lite lite feber kvar och känner mig mosig i huvudet men med två lektioner i morgon tror jag att jag ska försöka överleva, jag behöver planeringstiden för att vara redo för nästa vecka känner jag. Gissar att helgen inte erbjuder några planeringsstunder....

20.10
Jag har varit och hämtat på dagis nu.....
Säger det någonting i sig om hur min kväll varit. Jag är tre sekunder från nervsammanbrott.

Kom med 4 trötta hungriga barn till Ica Maxi för att köpa present till ett kalas Alma ska på i helgen.....då har affären haft strömavbrott sedan 10 på förmiddagen...varför sätta upp skyltar "STÄNGT!!!!!!!!!!!!" när man kan få trehundra arga trötta personer att stå i kö i 55 minuter medan man hela tiden säger "5 minuter kvar"?

Tillslut hade jag inget annat val än att ge upp och åka iväg, Elvira hade scouter. Lämnade av henne och åkte tillbaka till stan för att få tag på en present....kaos på parkeringen till maxi, inte en enda parkeringsruta i ombyggnadskaoset....men vänta nu....det har ju svajat leksaksaffärflagor för stor känd kejda i de nybygda husen....där är säkert öppet sent.....jo eller inte alls!! Varför inte hänga upp flaggor för en affär som inte ens flyttat in??

Så vi åker till coop, inte mitt förstahands val men alltid öppet.....öppet med stor tom parkering...varför är parkeringen tom? Jo för att det är tomt på varor i butiken och då vill ingen handla där.....fast det upptäckte jag först när jag stod vid de gapande leksakshyllorna.....då nästan grät jag....skynda sig tillbaka för att hämta på scouter.....vilken lyckad kväll.

Vilgot somnade utan middag, de andra åt glatt av coopgrillade revbenspjäll.

Just nu är det fler som njuter "grillat" men på fyrstjärnigt "palazzo" i Bologna.

Jag saknar Jonas så att det gör fysiskt ont. Inte för att kaoset hade varit lättare om han var här, jag klarar det bra själv, utan för att typ ingenting känns alls samma utan honom.


Dag ett går mot sitt slut, klockan är straxt efter nio men jag tror att jag ska gå och sova nu. Dottern fick just frispel för att jag flyttat hennes nallar i samband med att jag bäddade sängen i morse.....Gud förlåte mig för mitt fullkomligt orimliga beteende....hur understår jag mig att röra en enda sak i hennes rum....*suck* "gå och lägg dig" tyckte jag "jag orkar inte mer nu".....hon tog en hög med nallar och skulle sova i ateljén då fick jag spelet som låg på lur. "Vet du nu får det vara NOG! Fatta att jag är tre sekunder från att böla, det har varit nog idag jag behöver inget mer, lägg av nu och gå bara och lägg dig! NU!"
Hon lommade iväg upp och nu är det tyst och alla barnen sover.
Trötta barn, trött mamma och många mil bort en säkerligen lika trött pappa.

Godnatt älskling. Måndag känns långt borta, ser framför mig hur det ska bli att få krypa ihop i din famn och sova, glömmer för en stund de barn som brukar sova i mellanrummet mellan den drömmen och verkligheten, mellan oss, men i alla fall...jag saknar dig....oändligt

Hoppas du får sova i natt i ett av "prinsessrummen" på bilden eller att du i vart fall njuter av din resa, att solen skiner på er i morgon men mest på lördag när ni ska på utfärd och att du får ett kort men oförglömligt minne av Italien och vill åka dit med mig någongång.