Sommaren är här och med den sommarlovet. Ohjälpligt som lärare har man ett par lediga veckor mer än sin äkta hälft, veckor av mysigt sommarumgänge med de fyra barnen efter ett helt år av heltidsjobb, tidiga mornar och stress....
Det är så man tänker sig att det ska vara i alla fall.....
I enlighet med sina drömmar köper man en fin sydamerikansk hängmatta och lägger sig i den med alla barnen runt sig. Pedagog och mysmamma börjar berätta om äppelträden som breder ut sig ovanför en, om molnen på himmelen .....
Barnen dom börjar slåss och klättra...
Verkligheten ser annars ut, det är bara så...
Huset ska städas, glömda hörn ska röjas, trädgården tigger uppmärksamhet, roliga aktiviteter liksom bara känner man att man borde åstadkomma i alla fall ibland, barn blir rastlösa i avsaknad av vänner och även i en familjekonstellation innebär förändring ny gruppbyggningsprocess.....läs nya konflikter...
Jag har varit ensam med barnen i 3 dagar....de två första kändes som jag hamnat i Dantes "Inferno", gissningsvis i "Vestibulen" men jag jagas inte av getingar och larver utan av barn och arbetsuppgifter.
De springer efter en som en svans, inte ens på toaletten får man vara ifred, om man så går ut och ställer sig mitt i spöregnet så slår de sig ned vid ens fötter....varför rita vid bordet när man kan sitta precis där mamma gör räkningarna, liggandes kring fötterna på den lilla smala tarm av golv som finns mellan stolen och väggen....det låter säkert mysigt men man vet inte vad klaustrofobi heter förrän man försökt ta sig ut från bordet och inser att man är fastnitad av barn som ligger överallt på golvet....
Dessutom klarar barn inte heller av att rita så tight varvid det utbryter mer än hanterbart antal konflikter.
Man glömmer lätt i vardagsstressen att ordning och struktur är en för överlevnaden nödvändig ingrediens i det ensamma mammalivet till fyra små då pappan är på jobbet.
Jag åkte och handlade igår...storhandlade....(brukar ju göra det utan några som helst problem i vanliga fall) det var väl ungefär den chock jag behövde för att vakna upp....det och red bull till "frukost" idag.
Idag tog min tidigare självklara ordning över.
Till att börja med är jag less på tjat om mat, printade ut och satte upp bilder på klockan till Edvin som inte kan låta bli att fråga HELA tiden om han snart får mat...fika....ägg...nyponsoppa...banan....vad som helst som kan ätas...
Tog ett informellt morgonmöte utifrån "hur brukar det vara på dagis"
-Kan man be om mer frukost när frukostvagnen är bortkörd?
-Kan man tjata till sig mer frukt?
-Kan man ta ett helt äpple, äta en tugga och slänga resten i soffan?
-Brukar man starta slagsmål på dagis.
-Vad gör man när det blir bråk.
-Var leker man på dagis.
-Om fröken sitter vid bordet och ordnar ngt hänger man runt henne?
-Leker man hela tiden där fröken är?
-Går man med fröknarna in på toaletten?
Det fanns väl några frågor att ställa och när vi kommit fram till att mamma kanske ville ha samma möjlighet till space som fröknarna så klev vi från "Vestibulen" rakt in i "Paradiso".
Gud vilken frid som inställde sig....de lekte...de var vänner....de gjorde som jag sa igen....
Bara en gång kom Edvin och tjatade om ägg....varför ägg? Jo för han öppnar kylen vid varje tillfälle och ber om precis det han ser...skulle lika gärna kunna vara sylt eller sill....
Efter maten sa jag, ta upp alla leksaker och lek där uppe, frågade Vilgot om han kände sig trött.
Vilgot somnade, tjejerna gick upp och lekte, Edvin stod på trappan och blåste såpbubblor...
Det är städat nere nu och jag håller inte på att få en stressinducerad hjärtinfarkt.
Ensam mamma sökte ordningen
och hon fann den.
Välkommen ljuvliga sommarlov.
och hon fann den.
Välkommen ljuvliga sommarlov.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar